Tankar efter ett samtal

 
Vi tog en spontan promenad under kvällen idag. Pratade mycket om foto till att börja med. Jag hade just lyssnat på två tredjedelar av P1:s Tendens, avsnittet om vad vi gör med våra bilder. Nu hörde jag ju aldrig slutsatsen, men vi pratade på ändå. Om någon fotograf som eldade upp alla sina negativ för att få börja om, och om att vara missnöjd. Ibland drar man ju förhastade slutsatser när man blir besviken vid första anblicken.
 
Bilden i inlägget framkallades av misstag i nästan död framkallare, och min första tanke var att slänga rullarna eftersom de var så gott som genomskinliga. Men jag sansade mig och scannade. Två månader senare har jag publicerat två bilder som nästan hamnade i soptunnan. Ännu en händelse som talar för att bilder måste mogna fram ibland.
 
Reportern i Tendens ställde frågor till folk på gatan om vad de fotar, om de vill bevara bilderna, om de tycker foto är viktigt, och så vidare. De flesta ville gärna att bilderna skulle leva kvar, och nästan alla tillfrågade nämnde två saker som de tar bilder av. Människorna nära och... (trumvirvel) fina saker i naturen! Skönt för mig, även om min favoritgenre är nära människor kommer ju skitig stad tvåa, inte årets första tussilagos. Då kan jag känna mig lite unik inom fotosvängen ändå (alla halmstrån räknas).
 
Allmänt |
#1 - - jo, den där jonas:

dom kommer aldrig förstå oss som fotar sprickor i fasader ;)

tendens alltså? börjar bli en bra tipsblogg det här :)

Svar: Tycks vara ett program om allt möjligt! Jag snubblade över avsnittet när jag letade efter ett om en tjej som bodde i en koja i skogen...
analogier.blogg.se

#2 - - jo, den där jonas:

koja i skogen? får mig att tänka på dom stackars tältstudenterna. börjar bli kallt nu.
ett tag i götet såg jag en som hade satt upp ett bredvid en spårvagnstunnel. finns inte så manga lagom avskärmade ytor om man vill tälta centralt :P

Upp