En ruggig dag

 
Jag kunde inte låta bli att läsa lite på ett fotoforum där många ber om köptips. Det fick mig att minnas hur det var i början, det var spretigt och man var både vilsen och nyfiken på allt. Funderade på att skriva lite och ge tips, men ärligt talat så vet jag inte vad jag ska tipsa om. Så jag funderade på om det är något jag skulle vilja säga till mig själv, den nuvarande eller när jag började gå loss på allvar. Och ärligt talat så kom jag inte på så mycket, jag tycker att jag gjorde helt rätt i att vara spretig i början. Gradvis har det samlats ihop, björken har blivit ett sammanbundet ris.
 
Någonting jag verkligen har kommit till insikt om i och med bloggen är att jag tycks föredra svartvita bilder. I mina samlingar är det nog 50/50, men här finns en tydlig snedfördelning (runt 80% svartvitt tror jag?). Därmed inte sagt att jag inte tycker om färgfotograferandet, men jag kan inte säga att jag behärskar det lika bra som det svartvita (som jag inte heller är särskilt bra på ännu). I och med att jag bundit ris åt mig själv så har jag insett att ljus och mörker räcker gott. Jag behöver inte, och kan inte, ta tillvara på alla färger när jag tar bilder i normala fall.
 
Det svartvita fotograferandet ger dig två saker att bry dig om, form och ljus. Jag har verkligen fullt sjå med dessa. Svartvitt förenklar, men avslöjar också snabbt bristande komposition och tråkigt ljus. Det är inte enklare än färg, men det tar i alla fall bort en variabel. Därmed inte sagt att jag ger upp färgfotograferandet, nu är ju den vackraste årstiden av alla här och jag älskar de orangebruna löven och låga solljuset. Dessutom är jag hundvakt några dagar, och kommer därför ut i naturen flera timmar om dagen.
 
Allmänt | | Kommentera

Arrangemang

 
Förr var fotograferingen ny för mig. Jag upptäckte saker hela tiden och kastade mig över många infall. Jag tog bilder på saker jag bara går förbi idag (hemmakvarteren är sällan avbildade idag, på gott och ont). Nu händer det allt oftare att jag frågar mig "Varför" innan jag tar bilden än när jag ser den i efterhand. Jag missar en del men slipper också en hel del frustration över att komma hem med bilder jag egentligen inte tycker om. Det gäller bara att behålla en sund del av nyfikenheten och inte bli bitter.
 
För att vara lite skämtsam så ökade kanske risken till att jag blir en bitter fotosnubbe inkörd i gamla spår, jag köpte en sån där tysk märkeskamera som oftast innehas av män med många decenniers fotograferande under bältet. Ska göra mitt bästa för att hålla mig öppen och glad, hittills så har det bara varit trevliga stunder. Utrustning har betydelse. Inte dess tekniska sidor, utan snarare vilken attityd den väcker hos dig. Trivs du tar du bättre bilder, precis som jag menar med varför Happy snaps oftast är bättre än krystade försök med bättre förutsättningar.
 
Ps. Eftersom bloggen inte ska diskutera prylar (ovanstående är en minimal avstickare, som dock snarare handlar om förhållandet till verktyget än verktyget i sig) så kommer ni att få famla i mörkret även i framtiden angående modell/optik/film/osv. Inte en enda läsare har frågat hittills. Jag tar det som ett tecken.
 
Allmänt | | 2 kommentarer

Undring

 
Jag känner mig faktiskt ganska lat som inte har framkallat film på över en månad. Mörkrummet har jag inte varit i sedan juli. Detta kan ju inte fortgå..!
 
Det hade varit kul att analysera läsarkretsen här. Vad tusen har ni för motiv? Jag vill ha en rapport som säger saker i stil med "43% av de återkommande besökarna älskar raljerande, 31% raljerar själva men önskar de kunde bli bättre". Kort sagt, jag undrar om jag är lite för grubblande ibland?
 
Allmänt | | 2 kommentarer
Upp