Ordvrängeri

 
Sug på ordet objektifiering. Slå upp det i någon ordbok. Positivt eller negativt? Neutralt? Spelar avsändarens (fotografens i detta fall) avsikter någon roll? Hens relation till personen vars kropp är med i bild? Den personens avsikter? Objektifierar denna bild min morsa vid bardisken? Många drar felaktigt likhetstecken till sexualisering, vilket så klart ofta uppträder i samband med objektifiering. Men de kan ju vara fristående.
 
Finns en god objektifiering? Tänk om det inte är min morsa på bilden. Är det annorlunda då? Frågade jag om lov? Spelar det roll? Det är ju samma bild. Ett par mansben i skrynkliga kostymbyxor då? Eller shorts?
 
Det kan ju vara nyttigt att förutsätta att betraktaren kan vara vem som helst, och bilden kan synas i vilken kontext som helst. Gärna utan text till. Nya betydelser igen.
 
Visst tycker jag att många bilder på halva kroppar är mossiga. Men kanske beror det mycket på att de känns ungefär lika utforskande och nyskapande för mig som min trädbild några inlägg ned. Jag kan tycka att sexualisering ofta skapas lika mycket av avsändaren som av mottagaren. Bilden faller in i ett samhälle med skitiga normer och idéer om vad ett par kvinnoben innebär. Vi är själva snuskpellar som tänker på sex jämt och ständigt, och tyvärr så kommer vi aldrig att ändras. Kanske blir det bättre om vi avdramatiserar synen på våra kroppar, och synen på kroppar i bild. Inte sexuellt, bara mänskligt.
 
Allmänt | | Kommentera

Irrfärder II

 
 
Allmänt | | En kommentar

Upptorkat

 
December har varit en trög månad fotomässigt. Det vanliga fick mig aldrig att plocka fram kameran, och jag kände mig inte så inkopplad. Sedan var det ju mörkt för det mesta och det fina ljuset(tm) höll sig långt borta bakom tunga moln. Att jag dessutom jobbade nästan hela tiden under första halvan av månaden gjorde inte saker enklare. Tyvärr kan jag inte ta bilder på mitt jobb över huvud taget, och lunchraster är det inte riktigt tal om.
 
Jag insåg att jag behövde jobba på ett annat sätt för att få lite fototid igen, vilket jag ville. Turligt nog hade jag en del film kvar i en kamera att göra slut på innan det stora skiftet till färre kameror (som ni kanske minns så tänkte jag reducera, men jobbet att fota slut på alla halva rullar är långt). Det var den perfekta medbrottslingen eftersom den inte hade massa inställningar och kunde användas med mina tjocka vantar. Så jag började hamra av bilder i farten på väg till jobbet eller mörkrummet i det lilla ljus som fanns. Pang pang pang, släpp loss.
 
Nu när jag ser bilderna så är jag glad över äventyret, det lossade på en del lite väl förstelnade idéer i mitt huvud som satt sig den senaste tiden. Insåg att jag gillar de här bilderna också, precis som förr. Och räcker tiden bara till sånt här där man inte ens hinner fokusera så får det väl vara så ett tag?
 
 
Allmänt | | En kommentar
Upp