Överväldigad
Nyss hemkommen från en klassåterträff. För vissa av er kanske ordet saknar trevlig klang. Jag har dock varit på en bra sådan.
Nu sitter jag och är hög på minnen. Jag tänker på allting som hände under det där året jag gick på Lidingö folkhögskola. Lektionerna, de stundtals (oftast) mycket märkliga uppgifterna, huset med den vackra naturen kring och människorna. Mest av allt människorna. Hur vi skapade tillsammans. Hur vi skrattade och grät, hur vi öppnade oss för varandra redan under den första veckan. Dagarna vi satt och kurade inomhus när stormen blåste utanför och inuti. Dagarna när vi fick ont i käkarna av allt snack och skratt.
Jag skulle kunna skriva hur länge som helst men aldrig kunna förmedla hur viktigt det året var, hur stort det var och allt vi gjorde. Och idag var vi tillsammans igen, och genast kändes det som förr. Det gjorde mig gott att få minnas hur bra livet kan vara. Jag sörjer inte tiden som gått, jag minns och vill göra mer.
Dagens slutkläm blir att alla bör ta ett år och hoppa ur ekorrhjulet för ett tag.
Goa Felix! Tack för att du kom, och för att du här skrivit ner det vi alla känner. Gemenskapen på Lidingö kan inte återskapas, jag är lycklig över det vi alla delade under året. Att ha hittat vänner för livet är en gåva. Jag blev rörd över ditt fina inlägg och önskar dig all lycka med ditt skapande och skrivande. Du är unik i mina ögon. Christina.
-------------------------------------------------------------------------
Hej Felix!
Jag blev så rörd över ditt inlägg. Också så imponerad över att du har sån förmåga att sätta ord på det som hos mig mest blir en massa känslor som väller över åt alla håll.
Du hade även under FHS-året en sån förmåga att
verbalisera det jag många gånger kände under våra rundor,och det vill jag verkligen tacka dig för.
Lev väl till nästa ång vi ses!
Massor av kärlek till dig
Magdalena