Arbetsliv
Det är svårare att hinna med bloggeriet när man jobbar. För att även om jag har flera timmar hemma om kvällarna så glömmer jag faktiskt oftast bara bort bloggen. Har väl tänkt på annat hela dagen. Inget fel i det, jag måste ju inte skriva någonting varje dag, men det är ju min ambition ändå.
Senaste framkallningarna var diarullar igen, så gamla som våren 2013. Det är som att öppna en tidigare okänd passage till dåtiden. Ser mig själv och de som då var nära på de där bilderna för första gången när jag står ensam i en klubblokal, förhållandet med den tjejen är slut och arbetsplatsen ett minne långt borta. Inte för att det gjorde så värst ont egentligen, det var mest en märklig känsla. Snart scannar jag dem och vips är de en del av allt det andra. Men för en stund var de märkliga fönster till det förflutna ordnade på en plastremsa.
har själv varit lite i ett tillbacka-blicks-tänkande senaste tiden.
det börjar vara redan när jag ska ta bilden så hinner jag få nån slags nostalgisk känsla. eller kanske inte nostalgisk... mer som att inget varar för evigt.
jag tror jag ska försöka ta fler bilder som betyder nåt för mig. jag har bitvis använt fotandet för att minnas saker på ett till sätt.
det är inge brådks aså det analoga passar ju bra.