Gruff

 
Trots att jag lade en och en halv månad på att ta mig igenom senaste rullen i vanliga kameran så blev det nog bara två-tre bilder jag gillade. Oftast brukar det bli runt tio hyfsat intressanta i alla fall. Men varför deppa över det nu när den där fototorra perioden uppenbarligen är bakom mig? Dagarna må fortfarande vara mörka, men jag ger inte upp så lätt. Dessutom verkar solen titta fram lite oftare, inte sant? Ljuset på vintern är ganska magiskt, så länge det lyser.
 
Vi människor däremot, vi tycks dra ihop oss i kylan. Inte nog med att vi har massor av kläder på oss (smart) - vi sluter oss och drar hellre hem till idet än engagerar oss i någonting efter eventuellt jobb. Klockan är ju ändå SEX och det har varit mörkt i två timmar. Försöker minnas hur jag klockan åtta på kvällen kunde åka in till stan för att knipa sista solen och gå promenader i somras. Känns mycket avlägset, och jag skrynklar ihop mig jag med.
 
Allmänt |
#1 - - jo, den där jonas:

ja, konstant solupp/nedgång jag har jagat ljuset här med. men också använt min LC-A mer. den äter alltid tills den är mätt :)

Upp