En ruggig dag
Jag kunde inte låta bli att läsa lite på ett fotoforum där många ber om köptips. Det fick mig att minnas hur det var i början, det var spretigt och man var både vilsen och nyfiken på allt. Funderade på att skriva lite och ge tips, men ärligt talat så vet jag inte vad jag ska tipsa om. Så jag funderade på om det är något jag skulle vilja säga till mig själv, den nuvarande eller när jag började gå loss på allvar. Och ärligt talat så kom jag inte på så mycket, jag tycker att jag gjorde helt rätt i att vara spretig i början. Gradvis har det samlats ihop, björken har blivit ett sammanbundet ris.
Någonting jag verkligen har kommit till insikt om i och med bloggen är att jag tycks föredra svartvita bilder. I mina samlingar är det nog 50/50, men här finns en tydlig snedfördelning (runt 80% svartvitt tror jag?). Därmed inte sagt att jag inte tycker om färgfotograferandet, men jag kan inte säga att jag behärskar det lika bra som det svartvita (som jag inte heller är särskilt bra på ännu). I och med att jag bundit ris åt mig själv så har jag insett att ljus och mörker räcker gott. Jag behöver inte, och kan inte, ta tillvara på alla färger när jag tar bilder i normala fall.
Det svartvita fotograferandet ger dig två saker att bry dig om, form och ljus. Jag har verkligen fullt sjå med dessa. Svartvitt förenklar, men avslöjar också snabbt bristande komposition och tråkigt ljus. Det är inte enklare än färg, men det tar i alla fall bort en variabel. Därmed inte sagt att jag ger upp färgfotograferandet, nu är ju den vackraste årstiden av alla här och jag älskar de orangebruna löven och låga solljuset. Dessutom är jag hundvakt några dagar, och kommer därför ut i naturen flera timmar om dagen.