Sällskap
Jag är stundtals ganska förvirrad. För bara några år sedan insåg jag att jag har ett stort socialt behov och har lätt för att umgås med människor. Det gick stick i stäv med min tidigare bild av en person som var en individualist och framför allt en person som klarade sig bra ensam, eller åtminstonde med ett relativt lugnt socialt liv.
Detta är inte bara positivt, för det gör att jag ständigt är rastlös om jag inte får träffa människor eller i alla fall pyssla med någonting (helst med händerna). Jag är övertygad om att mitt fotograferande bäst utövas som ensam fotograf, men det är ju trevligt att umgås med likasinnade och då åker ju så klart ofta kameror med. Jag är mycket glad och tacksam för allt umgänge, men jag tar inte mina bästa bilder då helt klart.
Kluven är väl ett milt ord här. Och bara för att säga emot mig själv så är fotot ovan taget när jag var ute med kamerasällskap. Om det är en bra bild vette fan, så poängen kanske kvarstår.