Tankar om färg

 
Som ni kanske vet har jag ett knepigt förhållande till färgbilder. Jag kikade på mina senaste diabilder som jag inte ens scannat än och konstaterade att färgen ofta stökar till det i onödan. Många av bilderna jag tar behöver inte färg, de hade gjort sig bättre i en snäv gråskala som bara bryr sig om ljus och mörker.
 
Men sedan så har jag ju naturligtvis även bilder som står och faller med färgen. När jag använt mediet på rätt sätt och inkluderat färgen i kompositionen. Det är först då jag tycker om mitt färgfotograferande. I min värld är det inte alltid en vinst att ha så mycket information som möjligt med i bilden. Jag föredrar ofta svartvitt, tomma skuggor och hög kontrast för att hålla det enkelt. Jag får känslan av att många som alltid fotograferar och publicerar i färg går miste om någonting, precis som att folk som bara kör svartvitt missar något. Sedan så kan man ju så klart vara så pass inkörd att man bara tar en viss sorts bilder, men där är inte jag än. Jag kanske trodde det, men när jag tittar på färgbilderna jag tagit så kan jag inte undgå att tycka om några. Kluvet, som vanligt alltså.
 
Allmänt |
#1 - - jo, den där jonas:

färg vs svartvitt är en intressant diskussion.
det kan vara lustigt när olika förväntningar på en bild krockar. som när jag fotade på planket för några år sen med min digitala kamera. jag använde en adapter för att få ett schysst porträttobjektiv av en 50mm. tyckte jag fick till en känsla som motsvarade vad jag kände då. nån släktin vart nästan sur för hon inte kunde se något av omgivningen :P som sagt information...

Upp