Läskigt

 
Dagen har varit ett enda stort stilbrott. Istället för att börja skriva på min hemtenta åkte jag till stan och fikade en bra stund med en kompis. Vi pratade mycket om bilder, konstvärlden, motivation och projekt. Massor av nyttigt som jag tänker skriva mer om när jag är klar med stilbrottsdagen och hemtentan.
 
När jag väl kom hem dröjde det inte länge innan jag var på väg ut igen. Vi hamnade på den lokala kyrkogården och blev tagna av mängden ljus. Vi satt vid minneslunden en bra stund och tänkte. Jag tänkte på farfar, den ende av mina nära släktingar som inte finns kvar. Sedan tänkte jag på mina vänner som förlorat så många fler människor, jag tänkte på vad de gör just idag. Undrade om de tände ljus. Det kändes bra att tänka på dem också just då.
 
Senare ville min kära lägenhetskompis och nyblivna konstpartner-in-crime ut och ta zombiebilder eftersom hon inte gjort någonting halloweenigt. Sagt och gjort, och i stilbrottets anda så tog jag en lånad digitalkamera till hela jobbet. Det blev många fina bilder och skratt, så ingenting att klaga på där. Men det känns fortfarande sjukt bakvänt att stå och komponera på en skärm och kunna fota handhållet i kasst ljus. Färg dessutom. Inte min komfortzon alls faktiskt.
 
Men snart är jag tillbaka i spåren, då får jag skriva i dubbel takt och fira avslutad tenta med minst två framkallningar. Repent, repent.
 
Allmänt |
#1 - - Konir:

Lät som ett välkommet brott emot precis allt vad det gäller personliga standarder.
Fint med en konstpartner-in-crime också, grattis, håll hårt i den. De vettiga är sällsynta varelser och det känns ibland som att man bara finner dem först när man offrat sin förstfödde till någon obskyr gud. ;)

Svar: Ja den senaste veckan har det blivit en hel del spel utanför hemmaplan, mycket på grund av uppgiften jag hade i min skapandekurs. Nu är den till ända så det ska bli skönt att smyga runt i vardagen igen. Men de konstnärliga samarbetena lär fortsätta! Även om det går utanför min normala fotorepertoar.
analogier.blogg.se

Upp