En anledning
Jag har ju berättat om en del av mina anledningar till att jag fotograferar. Kanske är de sanna, kanske är det bara vad jag vill tro. Oavsett vad så kom jag på en till nyss i och med att jag varit i mörkrummet igen.
Det är roligt att ge bort bilder! Hur skumt det än kan låta när folk delar bilder konstant och i princip alla kan ta en bild så verkar en fysisk papperskopia fortfarande vara värd någonting! De allra flesta blir väldigt glada när jag ger dem en bild, oftast en där de är med så klart. Och jag tror inte att de tänker sätta in dem i ett album (för hur många har sådana numera?) eller rama in den. Det är bara fint att ha, och få. För mig är det en skön känsla när jag gör en bra kopia, men tanken på att ge bort den är ännu roligare på något sätt. Det slår likes och kommentarer på nätet med hästlängder.
Och nej, jag tror inte det egentligen handlar om att jag gått den onödigt långa vägen genom mörkrummet. Jag tror det handlar om något att hålla i, något icke-flyktigt att ställa mot digitalbruset. Så varför inte välja ut 10-100 bilder från mobilen och beställa kopior? De kostar väl runt en krona styck. Dubletter av de du vill ge bort så klart. När fotografering blev billigt nog för allmänheten under andra halvan av 1800-talet var det en stor grej att byta bilder med varandra. Man gav bort självporträtt och samlade på andras, och naturligtvis en del kändisbilder.
hah, lustigt o läsa att du skriver om hur kul det är att ge bort bilder efter att jag just gjort det.
men jo, det är nånting speciellt med givandet och tagandet av saker som folk gjort själva. den handlingen blir som inbäddad i föremålet.
fint att du skriver om hur fint det är att bara ha. jag kan få lite skuldkänslor ibland för att jag inte sätter upp bilder hemma (vare sig egna eller andras). men de ÄR lika kära ändå förstås :)