analogier

Just nu är det mycket som pågår, eller så är åtminstonde känslan. Det är lite stökigt i skallen, och rullarna i kamerorna är halvtagna. Magkänslan är så där. Det är dags att rycka upp sig lite, gå loss på allvar. Det är fysiskt omöjligt att lyfta sig själv från marken genom att ta ett grepp om sin egen nacke och dra. Men det är precis vad vi förväntas göra mentalt hela tiden. Visst är det svårt ibland?

 

Jag funderar på att ta en tur ut i skogen. Himlen är molnfri och ljuset stenhårt. Kanske kan bli vacker trollskogskänsla någonstans? Kanske ta med spritköket ut och äta, det är livskvalité.