Mer om urval
Jag spinner vidare på idén om urval genom exponering för andra. Det är ju inte så enkelt som jag fick det att låta, och jag har tänkt några varv till. Skulle jag bara låta mig styras av andras input/likes/spridning av bilden så har jag ju tappat kontrollen, förutom att jag ändå bestämmer vilka bilder som ska vara med. Men säg att jag har ett huvudspår - vi kan kalla det att skildra vardag och livet lite personligt men ändå igenkänningsbart. Om jag då har en blogg där detta sker och publicerar en bild av en gammal TV i en skrinda, blir den automatiskt en del av skildringen? Eller är den ett sidospår? Eller beror det på vad min publik säger?
Det hänger ju på att jag har en eller flera mentorer i publiken som vet ungefär vart jag är på väg och kan/vill säga till mig och ge feedback. Inget litet jobb. Och svårt när huvudpersonen själv kanske inte är så säker! Jag tror att jag sparar mitt stora finslipande till en eventuell sammanställning i bok- eller utställningsform. Först då är det egentligen nödvändigt att ha någonting sammanhållet. Idag fortsätter jag kasta saker på väggen och se efter vad jag känner. Blev någon klokare? Jag blev det nog inte.
Ett par motfrågor: Är det viktigt att veta vart man är på väg? Eller kan det vara gott nog att göra det man känner för i stunden och låta framtiden utvisa vart man hamnade?
Antar att svaret på detta varierar från person till person, men just när det gäller fotografi är jag personligen rätt nöjd med att följa mitt hjärta (eller avtryckarfinger...) och inte fundera så väldigt mycket på vad eller varför - annat än att jag tycker om att se och visa upp bilderna som blir resultatet. Jag visar bara upp bilder som jag gillar, och blir glad om andra också gillar dem. Kanske gör jag det för enkelt för mig men just nu lirar det rätt bra med livet i övrigt. Undrar just vad fotomagister Göran säger om detta när årskursen kör igång i januari...bävan och förväntan. ;)
Angående TV:n i skrindan så ser jag som publik ingen motsättning till en personlig och igenkänningsbar vardagsskildring. Du såg den, du tog bilden, du känner att du vill visa upp den. Å andra sidan vet jag ju inte om bilden är arrangerad eller dokumentär (hur man nu väljer att tolka den termen), men med tanke på övriga bilder i bloggen drar jag automatiskt slutsatsen att det senare gäller. Så på det sättet påverkas kanske upplevelsen och tolkningen av det övergripande sammanhanget och skildringen.