analogier

 

En av de mest befriande meningarna jag läst var i en forumtråd om exponering av någon diafilm. En del människor är tokiga i perfektion och teknik, och de dyker upp inom alla hobbys. Men här hördes en röst av reson mitt i allting: "Just let shadows happen". Ja. Tack.

 

I hela min fotokarriär har jag alltid framhävt det jag själv såg i bilden. Resten kan lika gärna få vara svart, om man nu ska överdriva. Men vad jag vill komma till är att tekniskt perfekta avbildningar sällan blir den perfekta avbilden som konstnären väntat sig. Visst finns det målare som går igång på att deras pendeldrag inte ens ska synas, tecknare som är fruktansvärt skickliga med bara några blyertspennor och fotografer som gör allt för maximerad information.

 

Och sedan finns det folket som drar åt andra hållet. Ingen ny företeelse direkt, och dessa två motpoler kommer förhoppningsvis att finnas kvar länge till. Vi behöver alla något att göra uppror mot tror jag. Vare sig det är skärpa, komposition, färg eller skuggor.

 

Vart hittar man mig då? Sett till innehållet på bloggen ser det ut som att jag är någonstans i mitten, möjligen sniffandes på det abstrakta. Men ännu är det ganska skönjbara, om än sotiga, motiv. Vi får väl se vart nästa rulle för mig.