Nyfikenhet och detaljer

 
Nu är det nästan två år sedan jag tog den här bilden, men av vad jag kan minnas så såg jag inte mycket mer än en husvagn uppställd på en industritomt då. När jag framkallat och tittat på den så upptäckte jag det lilla klistermärket i övre delen av fönstret, och bilden blev något mer. Gardinen är också viktig på något sätt. Och den hårda gråskalan. Men den har ändå inte fått visas förrens idag. Kanske var det för att jag tog beslutet att beskära den, jag ville inte att texten skulle gå förlorad.
 
Samtidigt så känns det som en konstig bild att gå igång på. Men den stämmer bra överens med en del av mitt bildspråk. Mitt ex sade en gång: "Alltså ja, de [bilderna] är snygga - men måste du bara fota sånt som ser ut att vara från östtyskland?". I rest my case. Kanske är det vad jag söker ibland, det ruffiga och skitiga. Det bjuder ju på mer struktur och innehåll än det perfekta och polerade. Det är roligare att fotografera Slussen än Mall of Scandinavia.
 
Samma sak med mina bilder av människor antar jag. Känner mig mer bekväm att fota dem som de är för stunden än att arrangera någonting. Jag är en urusel studiofotograf. När jag väl testar så brukar jag ljussätta med en blixt och skapa hårt ljus, för att hitta det opolerade igen. På något vis känns det inte som min genre. Jag är dömd att förlita mig på omständigheterna istället för att skapa bilderna jag vill ha. Eller så är jag bara dramatisk i onödan nu, lite självförnekelse sådär.
 
Allmänt |
#1 - - jo, den där jonas:

YES till hårda gråskalan. och jo, det här är ungefär tusen gånger intressantare än tre pers med död blick och nya vinterjackor gåendes igenom en stel galleria.

gillar attityden i bilden. udda meddelanden som klisterlapparna får en att undra vad det kan vara för typ som äger den. rullgardinen är grafiskt snygg, ger lite riktning, och är nåt till som sorteras in i identifikationshjärnbanken som "förr"

Svar: Jag kan identifiera mig med personen tack vare de där klistermärkena, känns som något jag skulle pryda eventuellt hjulburet hem med! Och gardinen påminner mig om de där polkagrisaktiga runda skyltarna som frisörer hade förr. Någon sorts knasig kommers och dekadens, lite som neonskyltar. Tankespaghetti just nu.
analogier.blogg.se

Upp