analogier

 

Ibland går saker och ting fort. Tidigt i år var jag vid blå bodarna på slussen och fotade lite planlöst. Butikerna var stängda för gott och det var en riktigt fotogenisk plats. Jag sörjde vad vi förlorar med nya slussen och tog en hel del bilder med kameran jag just då hade med mig. Tänkte komma tillbaka med "riktiga grejer" senare för att verkligen dokumentera. En vecka senare var jag där med diafilm och stativ, då var det för sent. Masonitskivor över alla fönster och några arga protester målade på dem.

 

Därför är jag ju extra glad över bilderna jag faktiskt har, även om de kanske inte är riktigt så jag vill ha dem. Men de är bland de sista fotografierna av blå bodarna, och det är värt någonting för mig. Givetvis tog jag bilder av masoniten också, men en bit av Stockholm var onekligen förlorad för alltid. Så med det vill jag säga någonting om hur viktigt det är att dokumentera sin vardag. Det vi tar för givet idag kan vara borta när du väl börjar fundera på det. När du flyttar inser du kanske att du inte har en enda bild av ditt kök som du haft i fem år. När du saknar den där vännen som flyttade så finns kanske inte en enda bild.

 

Är det viktigt att ha bilder på allting då? Det låter jag er svara på, för jag tror inte att alla är funtade på samma sätt här. Men vi som har ett intresse att spara bitar av omvärlden med kameran måste ju vara medvetna om flyktigheten i det som finns nära och verkar vara beständigt. Ta inte bara bilder på det extraordinära, fundera över vad du tar för givet istället.